Dagar Utan Slut Songtext / Lyric

Jag satt fattig som en lus i mitt omoderna hus
Till klockan tre varenda natt
Jag var en ung rebell, kväll efter kväll
Jag var en gud som kikna av skratt
Sa nån: Sitt! sa jag: Stå! Sa nån: Stopp! sa jag: Gå!
Jag stod vid sidan om med min grimas Sa nån: Käften! så skrek jag, sa nån: Lova! så svek jag
Allt för att hålla min frihets bas
När Nixon bomba Hanoi den där julen
Gick jag med dom andra till Amerikas ambassad Annars skydde jag marscher och makter och möten
Som ville mörklägga sinnet
Och hindra en grabb att va fri och glad

Jag gick med fötterna bara mitt bland fällornas fara
Jag var försvunnen innan nån kom fram
Dom sa: Ta dig i kragen! men jag gav fan i lagen
Och mitt hår kom aldrig i närheten av en kam
Jag hörde solrosen sjunga när nätterna var tunga
Jag såg gryningen komma som löfte och hopp
Jag kunde lyfta från marken när jag sprang genom parken
Och kände vingarna växa fram ur min kropp
Jag skrev dikter och sånger inunder almarna
Jag var Rimbaud i min egen apokalyps
Jag kunde skratta åt en hippie och gråta åt en progg
Och sparka en vänsterpuritan
I häcken och klippa av en sidenslips

Vi var berusade, vi var förälskade
Vi var förtvivlade, förbannade, förtappade, försummade
Vi kom från hem och borg, vi kom från gator, torg
Vi var på rymmen från allt som var stelt och kallt
Som ville ha oss ner på knä

Vi sa: Ett land vars ungdom inte gör uppror
Är ett land det är synd om
Och vi sa det på ett sätt som dröp av svett
Vi sa: Finns det liv efteröden så är det hitom!
Dom tog oss ibland med batongen i hand
Försökte banka oss till lydnad och hut
Men i gryningen var vi ute igen
Redo för õnnu en dag utan slut
Efter Altamont, Manson, Ohio och freden
Satt vi i varsitt rum och skrev hem
Somliga seglade vidare med vindarna
Andra landade på fast mark mellan nio och fem

Vi var berusade, vi var förälskade
Vi var förtvivlade, förbannade, förtappade, försummade
Vi kom från hem och borg, vi kom från gator, torg
Vi var på rymmen från allt som var stelt och kallt
Som ville ha oss ner på knä