Hemfärd Songtext / Lyric

Höstens första gryning stiger stilla,

sprider sina färger över frostig äng.

Löv faller mot marken ett stormande hav av färger

Ett bidande mörker, står åter vid årets port...

...

Landet faller

Mot en stilla dvala.

Dunkla ter sig dagarna,

under moln tyngda av

Regn. Isig är Rimfaxes fradga

I arla timma

Hey!

...

Ropen från skogen kallar mig hem,

till mina Fränder... till min säng.

Hemåt, hemåt... viskar mitt inre

Hem till djupa dalar och lövfyllda sänkor

...

Till stigarna jag alltid vandrat, till bäckar som släckt min törst

Till gölar och sjöar för mig så bekanta,

där jag speglat mig, svalkat mig under stjärnklara nätter



Hem, för att känna morgonbrisens kyla

På rådarnas berg...

hem

Tankar vandrar över gammal mark.

Ekon av det Gamla arvets hopp.

Sluten av gudarnas tunga andedräkt

Askens blad viskar stilla,

täljer om jorden och Världar nedan,

om bergen och de som där råda

...

Viskar...

om det som är mitt hem

...

Jah!

...

(solo)

Dess rötter som sig svalka

I underjordens kalla strömmar.

Täljer om visdom som dväljs

och urkraften som glöder däri



Viskar om havet

och bäckarna som där mynnar

Om skogen som ruvar dunkel och stilla

Fylld av minnen och gamla sår

yeah!

yeah!

yeah!

Yeah!, Seg och kraftfull, stolt och klok.

yeah!

yeah!

yeah!

Yeah!, Med roten I myllan fylld av livets dryck



Täljer om de gamla folken, de vackra som dansar över myren.

Om skogens konung som stilla vakar vid tjärnens kant

Yeah!...

(Yeah!)...

...

Om skogens härskarinna

den fagra som förvillar

Detta kvinnliga väsen

ljuvt doftande av löv



Den viskar om himlen och stjärnorna där ovan

Om hemligheterna som djäljes där.

Viskar nordanbäckens friska vatten.

Talar om Bifrost den slutliga vägen hem

Talar om Bifrost den slutliga vägen hem

Talar om Bifrost den slutliga vägen hem...

...

Stilla går solen

ned I horisonten,

de två världarna möts... Ett drömmens rike faller inpå



Från tjärnen stiger en dimma,

lätt som älvors tårar

Vandrar ovan den svarta ytan



Än en gång står jag här. På rådarnas berg

Känner nattbrisens kyla.

Månen sjunger sin full



Hör mina fränder ropa.

Välkomnar mig hem

Aldrig mer lämnar jag detta.

Detta eviga bo

Detta eviga bo

English translation:



The first dawn of autumn slowly rises

Spreading colour over frosty meadow

Leaves fall to the ground

A storming sea of colours



A biding darkness is yet again at Year's gate

The land sinks into a quiet torpor

The days appear dim under clouds heavy with rain

Icy is the froth of Rimfax in the early hours



The calls from the forest call me home. To my kin...

To my bed. Homeward, homeward my inner whispers

Home to deep valleys and leaf-filled vales



To the paths I've always wandered

To streams that have quenched my thirst

To ponds and lakes so known to me

Where I've watched my reflection

Cooled in the night under star-filled sky



Home, to feel the chill of the morning breeze on the mountain of the Fey...

Home



Thoughts wander over ancient land

Hope from the old legacy echoes

Shrouded in the heavy breath of gods



The leaves of the ash whisper quietly

They tell of earth and worlds below

Of mountains and those who rule there

They whisper of that which is my home



These roots that cool

In the cold streams of the underworld

They tell of wisdom that dwell

And the primal force glowing therein



They whisper of the sea

And the brooks flowing there

Of the forest brooding dark and still

Filled with memories and old wounds



Tenacious and powerful. Proud and wise

With the root in the soil. Filled with the liquid of life

They tell of the old people. The beautiful that dance over the bog

Of the king of the forest. Quietly watching by the shore of the lake



Of the mistress of the forest. The frail and misleading

This female being. With a delightful scent of leaves



They whisper of the sky and the stars above. Of the secrets above

They whisper of the fresh water in the northern brook

They tell of Bifrost and the final road home



The sun settles slowly in the horizon. The two worlds meet

A kingdom of dreams falls closely



From the lake a mist rises. Light, as the tears of elves

Wanders over the black surface



I stand here yet again. On the mountainof the fey

Feeling the cold of the night breeze. The moon sings its full



Hear my kin call. Welcoming me home

Never again will I leave this. My eternal home