En Fallen Fader Songtext / Lyric

Blickade upp i natten,

slagen och driven till marken.

Omtöcknad fylld av förbittring,

kunde ej se klart



Famlade bland tankar,

min själ bedriven.

Urdriven var min broderhälft,

hörde nattens barn



Hörde nattens barn … mina barn.

Mina barn!



Medan regnet föll svalt,

ekade en förtvivlans sång,

över en fallen fader.

Sorg blev snart till vrede



Fångad i elden,

ingen väg ut,

hugg, slag och spe,

de band en själ, min vargbroder






Min vargbroder … broder i blod.

Min vargbroder … broder i blod.



Min vargbroder … broder i blod.

Min vargbroder … broder i blod.



Faller åter ner,

i böljande hav,

medvetandets dunkel,

tidlöst drivande gäck.



Röster av svek,

galdrar som ljuder,

från nidingars mun,

slitande smärtor,

separerad, bunden.



Ett vagt minne, att jag … att jag lyfts upp.

I fjärran dunkel, en elds svaga sus



Min vargbroder … broder i blod.

Min vargbroder … broder i blod.

Broder i blod



[Translate to English:]



Gazed up into the night

Stricken and driven to the ground

Dazed, filled with bitterness

Could not see clearly



Fumbled among thoughts

My soul pursued

My brother-half compelled

Heard the children of the night



Heard the children of the night... My children



As the rain fell cool

A song of despair echoed

Over a fallen father

Grief soon turned to wrath



Caught in the fire

No way out

Cuts, blows and taunts

They bound a soul, my wolf brother



My wolf brother... Brother in blood



Fallen again

Into billowing seas

The gloom of the mind

Timelessly mocking



Voices of treachery

Resounding incantations

From the mouths of vandals

Excruciating pains

Separated, bound



A vague recollection

Of being lifted up

In faraway gloom

The faint sound of fire