Vem Som Helst Blues Songtext / Lyric

Jag kommer från en väg genom regnet

Där stensöta växer i kanten

Ser jag röken från Tekniska Verken är jag snart hemma igen

Där solen sjunker bakom fabriken

Och duggregnet blåser i vinden

Kan jag minnas vem jag var en gång innan jag blev vem som helst

I dina ögon en gång

Från ett annat håll



Alla har en brokig historia

En eld man måste snudda vid kanten

Jag önskar att jag funnits där för dig när du var ensam

Långt innan Stockholms kalkyler

När tiden fanns och förändras

Jag hamnade där ibland när det känns som jag gått sönder

Låst i en cirkel, rädd att göra fel

Rädslan har runnit genom åldrar och städer

Genom blodomlopp och märkliga gator tills jag blev vem som helst

En mörk och brusande fors tills jag blev vem som helst






Jag tänker på han jag tror hette Marcus

Han som hade en V8 i bröstet

Jag minns när dom sa "nu får du skylla dig själv, nu blir du skyldig igen"

Han sa: "den klassen är mongo"

Sen såg vi nåt försvinna i Marcus

Men vi andra hade ingen plats för nån som låter

Marcus bara grät och grät och vi blev vilka som helst

Och klockorna slog mellan dungar och tegel

Och vi satt där och åt våra järpar och blev vilka som helst

Ensamma, tysta, undrande, vilka som helst



Natten var så varm i augusti

Jag hade bara en sak i hågen

Lalalalalalalalalalalala

Jag var kär i din adress och ditt nummer

Jag var kär i dina krämer och t-shirts

Jag älskade stjärnorna som glittrade på himlen över tallarna

Att vi var två personer

Inte vilka som helst



Jag visste inte ens att dom känslorna fanns

Och nu kräver jag att dom känns hela tiden för vem som helst

Ge mig nånting mot rastlösheten, vad som helst



Jag kommer från en tall och en åker

Jag har doftat som ett hygge i skogen

En gång hade jag ojämna tänder och en dagdröm

Vi satt en kväll på Stora Hotellet

Lasse Winnerbäck kom in genom dörren

Vi bjöd honom på vin och pratade en lång stund

Det var inget särskilt med honom

Han var som vem som helst