När Berga Blev För Trångt Songtext / Lyric

Minns du när vi sprang iväg från gården varje dag,

Minns du eld där vi inte skulle härja

Minns du hur vi brände oss och sprang så fort vi kunde

Du och jag till

Stora vägen bakom berga

Och på andra sidan vägen fanns en skog,

Och vi fick inte gå för långt

Men vi gick vilse där bland snåren då och då när lilla berga blev för trångt






Och nu sitter jag I skogen på en mossig gammal sten och längtar hem och längtar bort till andra ställen

Samma lilla grabb

På samma vinglande små ben

På väg nånstans som går vilse framåt kvällen

Och jag beundrar dom som alltid hittar hem

Och som aldrig går för långt

Och jag kan avundas dom som inte tycker att lilla berga känns för trångt



O minns du när vi sprang varje kväll

Vi ville ge oss ut på rövarsträck och härja

Och nu leker vi väll samma lek

På krogar och hotell

Men skulle säkert vara likadant I berga

För det är samma vilsna värld och samma skog

Man kliver fel och går för långt

Och jag är vilsen nu I samma snår som då

När lilla berga blev för trångt